Idag råkade jag surfa in på min egen blogg ifrån Mos blogg (som jag av en händelse råkat hitta på nytt till ifrån Davids nya blogghemsida med egen domän) där jag fortfarande är hedrad av en länkning.
Jag läste lite och kände att jag saknade den/er/dig. Kanske ska jag sätta igång att skriva lite igen. Jag öppnar upp för allmänheten igen. Så får vi se.
Och jag då.
För det är ju mig det här handlar om.
Jag, jag och jag. Mitt stora och lilla ego i skriftlig form. Min ensambarnssjäl som söker uppmärksamhet, mitt behov att uttrycka mig i skrift, att bli läst, sedd och hörd i det lilla formatet. Min slasktratt för den översta ångesten som kommer av att vara människa, att finnas till och för att få småsura uppstötningar över mina medmänniskor och över min egen litenhet och otillräcklighet. Min lilla, lilla värld, mitt hörn av världen, min verklighet och min korta evighet.
Jag mår bra.
Resten tar vi en annan dag.
Det ska bli roligt och se om någon hittar hit igen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar