Ett meddelande till er bloggläsare

Jag tar med mig min saragade själ ut i skärgården ett par dagar. Blir ett litet kajakbreak en tid framöver ihop med mina superbrudar samt en kräftskiva med delar av släkten.

Bara så ni vet.

Tack för ni läser igen.

Det är ingen som ser när du gråter i regnet

Jag har lagt golv idag. Lagt golv och stekt pannkakor med lönnsirap och fruktsallad till. Pratat med Solrosen och Kycklingen. Ignorerat min mobil. Cyklat en lång sväng i regnet med tårarna rinnande nerför kinderna. Teatraliskt och skönt. Patetiskt, teatraliskt och skönt.

En sak jag tänkt på idag. Utdrag ur en konversation och ett skeende som nyligen pågått i en säng:

"Han tar av sig kläderna efter att ha kysst mig. Vi smeker varandra. Min blick far över hans nära på perfekta kropp, min näsa hittar nacken och jag snusar in hans lukt. Vi kysser varandra. Han drar av sig kalsongerna medans jag behåller min kläder på. Jag smeker honom, låter min hand omforma han penis. Den är lite för liten för att falla mig i smaken men han har andra kvalitéer så jag har överseende - jag vänjer väl mig, tänker jag. Han njuter av min långsamma behandling. Jag gör ett uppehåll och vi småpratar och kuttrar. Han kuttrar på skånska. Jag säger att han inte får prata skånska för då slutar jag träffa honom. Han lovar att skärpa sig - han vill ju träffa mig. Han säger att han penis inte är så stor, men att han trots det är nöjd. Frågar vad jag tycker, fikar efter bekräftelse månne? Jag säger att den är fin och inte jätteliten, att jag tycker om den. Sedan ger jag honom huvud - bra huvud. Han njuter. Jag njuter av det. Vi pratar om att ta ett tält och ett stormkök till Österlen på måndagen efter. Hoppas på fint väder. Han smeker mig över hela kroppen och säger att jag är underbar. Jag njuter.

Sedan säger han att jag inte är den rätta.
Under.
Bar.
Naken.
Oälskad.

Stop.
.

UV

Regn och golvläggning

Nu har jag vaknat. Jag har sovit. Efter att ha drabbats av ilska och frenetiskt diskat resterna efter vår så kallade romantiska middag (fy fan) eftersom jag inte ville vakna till något som kunde påminna mig om honom. Raderat allt som fanns att radera, kännat att jag ville utplåna. Skönt. Ofta blir jag så gråtmild och förlåtande men nu kvälvde hans egoistisika och världsfrånvända handlande mig, stod mig upp i halsen, gjorde det svårt att andas.

Jag tror jag fått nog nu. Jag tror han förstörde något på riktigt.

Fast idag är det en ny dag.
Det regnar. Jag skall till Solrosen och lägga golv. Jag känner att det är precis, exakt det jag vill göra. Jag har aldrig gjort det förut men jag tror att det är det som behövs komma till. Regn och golvläggning.

-----

För att underhålla er lite lägger jag ut några foton från förra veckans dyksemester i Röda havet.

Nu är jag här igen..

Nu är jag här igen. Jag vet inte om det blir något långvarigt men nu är jag här igen. För nu är jag här igen för jag har just hamnat i en situation som jag inte vet hur jag ska hantera. Nu är jag här igen för jag är mer trasig, bekräftelse behövande och realationsblasé en jag någonsin varit. Jag är chockad, rödgråten, väldigt besviken och uppgiven.

Sönder.

Jag visste det, jag föll, jag visste att jag skulle falla. Jag tog språnget, igen, all logik tydde på att de rosa molen vi byggt upp skulle hålla för mina sargade kärleksfotsulor.

Vi ligger i sängen. Vi är båda nakna. Han smeker mig med sina stora, varma händer. Han frågar om jag tycker om det och jag säger att det är skönt. Han säger att jag är underbar. Sedan säger han att tänkt på oss och han tycker så mycket om mig men att jag inte räcker.

Jag faller.

Vi sitter vid bordet. Han säger att han vill ha barn. Han säger att han är redo. Jag säger inget. Undviker att vara precis. Känner att det är för tidigt. Känner att jag känner att jag känner att jag vill ha honom. Att det är nu det börjar. Att nu är han nog här. Jag släpper taget och faller. Sedan säger han att det nog inte är jag som är hon fast att jag är underbar.

Underbar.
Jag är underbar.
Jag är bar.
Naken.
Väldigt naken.
Väldigt oälskad.
Lurad!

Jag förstår inget.
INGET.
Jag har inte förstått. Inte fått en vink.
Klonk.

--------

Det västa är inte att det gör ont, att jag är ledsen och trasig.
Det värsta är att jag blir blasé, hård och kall.
Att jag slutar vara en riktig människa.
Att jag slutar känna.
Att jag inte vågar.
Fan.

--------

Tyck att jag är patetisk.
Men det är så här det är.
Det är precis så här det är.
Det är precis så här det går.