Jag har äntligen köpt ett stort bord med kaptenens hjälp. Imorse invigde jag det. Känns mycket bra att kunna väckla ut tidningen och ha lång ägg-frukost. Det fina är att det är ett slagbord så det kan bli dubbelt så stort. Nu kan folk droppa in på middag utan att hela lägenhet måste möbleras om. Jag planerar att ställa till med en bordsinvigningsfest med mat, vin och vänner.
Jag har en nästan obokad helg, eller i alla fall en väldigt flexibel variant. Jag är lite låg, längtar ut i naturen, plockar med mig en gren på vägen hem från en middag med Pellekan, vill krama träden och känner mig vemodig. Livet ger mig gaser. Kanske känner jag mig ensam samtidigt som att jag inte vill bli störd i mitt vemod. Vill fly stan, tristessen och ekorrhjulet å det grövsta - men stannar kvar. Frågar mig om jag väljer att stanna kvar eller om jag är för bekväm och lat för att välja?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar