Skambyrån - hög underhållningsfaktor

Jag har precis kommit hem från Inkonsts europapremiär på Skambyrån Mortified Sweden. Det var verkligen över förväntan. Det var underhållande utan att bli rodnar-pinsamt, de som läste verkade vara välrepeterade, dessutom blev det många skratt. Och som sagt, igenkänningsfaktorn var hög, tyvärr, i mitt fall, nutidshög. Inte i alla fall, men mina närmanden den manliga halvan av befolkningen kan i många fall liknas vid en 11-årings är jag rädd för....my god. Men, jag tycker ni ska gå dit nästa gång de kör. Ni kommer gilla det, dessutom är det något nytt, annorlunda som bör upplevas.

Och jag, jag är lite trött. Imorgon är det min sistaste, sista dag på mitt fyra månader långa mellanjobb. På torsdag börjar jag på mitt nya "riktiga" jobb. Jag hatar sådana där sista-dagen-på-jobbet-dagar. Avsked. Hej då. Hatart. Hur känns det frågor, kommer du sakna oss frågor, vi ska hålla kontakten och nu så håller vi ett litet tal för dig och här får du en blomma le tacksammt. Hatart. Jag är inte det minsta sentimental, jag vill bara: tja, vi ses någon gång - typ. Inget mer med det. Här har ni era kameeelbullar. Inget hur-ska-vi-klara-oss-utan-dig.

Lilla Handled har lyssnat på mina lungor. Sedan låg jag och lyssnade på mitt hjärta till Ray Charles med hjälp av hennes stetoskop. Det lät skitbra mitt hjärta. Det slår bra. Stadigt liksom. Skönt.